Best 4 quotes of Ivar Lo-johansson on MyQuotes

Adrian kom denna klara höst till socialisterna, dit varje ung individualist kommer, då han vill söka uttrycket för sin individualism, utan att finna det. Människan vill aristokrati. Den fattigaste arbetare älskar djupast sett endast lyxkvinnan, som bäst förkroppsligar hans kvinnoideal, står över hans förnuft och även över klasskampen, liksom skönheten står över allting. Men när den ensamme icke når dit han vill, då går individualisten till socialisterna och inordnar sig i kampen för den demokratiska idén." (Sid. 231)

Han förde cykeln bredvid sig som ett stort ök, lastat med mattorna, genom ett ödsligt Sahara. Det var persiska mattor, vävda av tyska proletärer, förmedlade av en judinna med vit jättebarm, nu jagande fram svetten på en bondson från Humla by. Nu var han en länk i denna sällsamma kedja. (Sid. 57)

In i det längsta ville hon vara en god dotter ... In i det sista ville hon visa en ängels tålamod ... Ända in på slutet beredde hon sig att orubblig försöka ta emot de stötar, som föräldrarnas obetänksamma uppträdande och otakt kunde ge henne ... Hon beslöt sig att vara karaktärsfast. Hade hon sagt en sak, så skulle ingenting kunna förmå henne att ändra den. Ingen skulle kunna säga efteråt: "Det var tal om det, men det vart inte .. ." Marta skulle visa minsann, att det skulle bli!” (Sid. 190)

— Livet är värt precis så mycket, som vi vet med oss själva, att vi kan göra av värde i det, inte vad andra möjligen förmår uppskatta. Känslan av gemensamhet ligger kanske inte så väl till för oss människor, ifall vi inte någon gång är sjuka eller i nöd, men vi måste kunna lita på varann, uppåt som nedåt, även om uppåt och nedåt nog kommer att finnas i alla fall ...” (Sid. 421)