Best 61 quotes of Lovisa Wistrand on MyQuotes

Alla går. Alla lämnar. Alla dör.

Allmänheten fick aldrig reda på sanningen, att regeringen upptäckt att varulvar fanns på riktigt. Och lyckats fånga en.

Allting har ett pris, ingenting är gratis.

Alver kallar mig Akallení, dödens skönhet. Eller Brínnverim, blodtand. Drakar kallar mig Delmohr, död

Är det vad vi är för varandra, kära du? Fiender?

Är du inte förtjust i klänningar?” ”Skämtar du med mig?” ”Jag tar det som ett nej.

Attraktiv räcker inte till för att beskriva honom. Ord som majestätisk, proper, furstlig, präktig, utsökt, storslagen, skornlig … Någonstans där börjar orden närma sig.

Du kan inte beordra en drake till någonting.

Bytet kommer, bytet går.

Den du är, är motbjudande. Din personlighet, det du har gjort, din äckliga magi och dina lögner. Ditt utseende är ett falskt skal för att dölja ditt inre.” ”Stundtals är det allt som krävs.” ”För vadå?” ”Att locka solalver som du in i döden.

Det var en kamp på liv och död. Och jag vann.

Din kropp skriker efter mig.” ”Av förfäran, förmodligen.

Ditt utseende är ett falskt skal för att dölja ditt inre.

Döda inte alla djur i samma flock.

Döda män hittar inga varer.

Du ääälskar mig, Jack.

Du är charmig när du är arg. Ilskan liksom lyfter fram dina ögon.

Du är min ryttare." "Och du min drake.

Du är skadad.” ”Tack vare dig, älskling.

Du är smutsig.” ”Eldar. Tack. Jag har levt på en drakrygg i ett dygn eller två. Tack vare dig. Döm inte min hygien, är du snäll.

Dúera sesta múera nainnin, a endar isn'ar a.” ”Vad betyder det?” Jag vrider ned huvudet igen, andas över hans läppar. ”Du är solen. Du är solen jag kretsar kring.

Du har ingen magi.” Hon rycker på axlarna. Som om det är allt hon tänker säga.

Du har … sådana där … horn.” ”Jag har vad?

Du kommer att gå upp i vikt om du teleporterar dig överallt. Det hade bara tagit oss någon sång att gå.

Du vill kyssa mig, Jack.” ”Skulle hellre kyssa chassit på bilen och har du sett hur skitigt det är?

Du ska inte lita på drakar. Det har du lärt dig nu.

Du tänker väl inte hoppa därifrån?” ”Jag tänker inte stanna här med dig i alla fall.

En drake ger inga andra chanser.

En person som behöver säga 'jag är farlig' är knappast det.

En rand gör ingen zebra.

Ett tips bara?” ”Vad?” ”Säg inte ’käk’. Du framstår som en sjaskig barbar och de flesta tjejer skulle tacka nej då.

Första steget är förnekelse. Du tycker om mig, erkänn.

Fråga aldrig en drake om hennes ålder.

Gå”, andas jag. ”Innan jag spetsar dig på mitt svärd.

Ger man någon hoven tar de hela benet.

Halva staden vill gömma dig i Moderträdet och hålla dig säker från Dlemhr. För om han tar dig och dräper dig, är Sarador i fara.” ”Och den andra halvan?” ”Vill dräpa dig.” ”Åh”, suckar jag. ”Fint.

Han stannar framför mig och skrattar lågt. ”Har du gått runt och slagit folk igen?” ”En eller två.

Har du inte hört om Rovdjur Utan Tänder? Klanen som bara äter växter.

Hornen pulserar av styrka. Av makt och begär.

Hur kan jag känna så här? Hur kan jag få det att sluta?

Ifall inte du dräper mig, kanske jag dräper dig.

Inga solalver blir drakviskare, eller viskare om du så vill. Inga alver. Förutom stjärnalver.

Intet nytt över savannen.

Människor … är onda.

Mesmigli har samlat allt delariskt silver han har funnit i en enda kammare.” ”Det låter eldigt dumt, gör det inte?” ”Håll dina drakar nära men dina alver närmare. Det vill säga …” ”Varför har han inte bränt upp dem?” ”Vilka då? Drakarna eller alverna?” ”Vapnen! Vad talar du om?

Mörkret fyller mig i några gnistor, den här gången på ett rogivande sätt. Som om det hälsar mig välkommen tillbaka.

Nu är sista hoven trampad.

Och jag måste göra allt för att överleva. Döda. För att inte dödas själv.

Om jag dödar dig …” "Som om du skulle lyckas med det.

Om jag ska döda någon gör jag det med stil.